Cello på vårpromenad kommenterar modet

Olle_Carle_1949_001

12 minuter in i ”Terras fönster” ser vi Olle Carle intervjuas av Sigge Fürst om sin syn på dammodet i allmänhet och kjollängden i synnerhet. Klicka på bilden så kommer du till ”Öppet Arkiv” och den aktuella filmen.

4 comments for “Cello på vårpromenad kommenterar modet

  1. bodil carle smedley
    29 september, 2016 at 08:43

    Hej!
    Hittade dig av en slump på nätet och blev helt förtjust! Jag är brorsdotter till Cello och det är väldigt roligt att bli varse ditt intresse för hans liv och leverne. Och filmerna från 49- och 50-tal, helt underbara för en fyrtiotalist!
    Nu är jag prenumerant på din blogg och ser fram emot uppdateringar! Har dock en hel del kvar att utforska bland den information som redan finns. Dessutom måste jag mejla till mina bröder och upplysa dem om Cello-skapets existens!
    Tack, Ingemar Lönnbom, för detta! Och – min syster var gift med en flygöverste som heter Bengt Lönnbom och som bor i Stockholm, nu i 80-årsåldern, är ni släkt?
    Varma hälsningar,
    Bodil Carle Smedley
    Kristianstad

    • admin
      29 september, 2016 at 12:13

      Hej Bodil!
      Så roligt att fler Carle-släktingar hittar till min sida. En viktig del när jag håller föredrag om Cello är att berätta om syskonskaran i Torsås, där flera kom att få anknytning till Karlskrona och Blekinge, där jag bor.
      Tack för att du hörde av dig!
      Ingemar

  2. Björn Carle
    29 september, 2016 at 12:58

    Hej Ingemar!
    Jag hade besök av min kusin Bodil förra veckan och då berättade hon om Celloskapet. Precis som hon har jag ännu inte hunnit ta del av alla godsaker som ryms här, men jag som är son till Cellos äldste bror Gunnar, kanske kan få bidra med en liten limerick som jag fick av honom. Cello var ju en rätt blyg person som p g a sina många ordvitsar alltid hamnade bredvid värdinnan på middagar och således alltid förväntades hålla ett spirituellt och roligt tacktal. Då min pappa alltid höll strålande middagstal berättade jag för Olle hur jobbigt jag tyckte det var att leva upp till min pappas middagstalarnivå. Som tröst gav han mig då följande limerick som jag ofta nyttjat sedan dess:
    Vid en högtidsmiddag i Flaten,
    föll en man plötsligt död ned bland faten.
    Men innan han dog,
    han såg upp och log,
    och sa: Jag slapp i alla fall tacka för maten!

    Tack för din fina idé med Celloskapet, ska nu botanisera mera bland alla godbitar.
    Björn Carle
    Nacka

    • admin
      29 september, 2016 at 14:16

      Ja, jag fick samma intryck när Cello och hans bror Birger tog emot mig för en radiointervju 1989. Birger var nog mera utåtriktad än Olle och höll ju diverse underhållningsprogram i Karlskrona. Olle stod emellertid på scenen i minst en av Ronneby-revyerna på 1930-talet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *