Tack vare ett vänligt omnämnande på Dagens Nyheters NoN-sida den 11 juli har flera läsare hittat till Celloskapet.
Du som läser kanske har minnen av Cello eller av hur hans texter har glatt generationer humortörstande människor.
Hör gärna av dig, antingen via kommentarsfälten på den här bloggen, eller direkt till redaktören: ingemar@lonnbom.se.
Tanken är förstås att bidragen ska publiceras här! Välkommen med dina Cello-minnen.
Jag kommer särskilt ihåg hur Cello beskrev hur en högklackad, välpumpad gräsänka dvaldes kring sydländska män vid Kungsträdgårdens vattenhål vid Hamngatan. Särskilt uppskattade hon att två, tydligt tysktalande män närmade sej och frågande ställde det till synes raka och franka påståendet: ”Änka???”
Hennes förtjusning blev dock snabbt avsvalnad. De två gentlemännen, ty sådana var dom, fick strax därpå svaret på sin fråga, då dom upptäckte att det dom frågat efter låg alldeles intill. NK. Dit dom genast begav sej.
Då brast något inom henne, skrev Cello. Åtminstone kunde man se henne styra
stegen mot Sidenhuset…
Jag kommer särskilt ihåg hur Cello beskrev hur en välpumpad gräsänka dvaldes
kring sydländska män vid Kungsrädgårdens vattenhål vid Hamngatan. Särskilt
uppskattade hon att två, tydligt tysktalande män närmade sej och frågande ställde
det till synes raka och franka påståendet: ”Änka???”
Hennes förtjusning blev dock snabbt avsvalnad. De två gentlemännen, ty sådana var dom, fick strax därpå svaret på sin fråga, då dom upptäckte att det dom frågat efter låg alldeles intill. NK. Dit dom genast begav sej.
Då brast något inom henne, skrev Cello. Åtminstone kunde man se henne styra
stegen mot Sidenhuset…