Mittuppslag i tidningen HEJ den 24 april 1922.
Att en hektograferad tidning från 1920-talet har överlevt i mer än 90 år får väl anses som ett smärre mirakel. Att den dessutom är tillverkad av en av det förra seklets främsta humorister gör inte saken sämre. Än en gång, tack till Ulf Westberg i Kungsbacka som skannat in Olle Carles (sannolikt) första egna tidning HEJ. Här ses nu mittuppslaget i det första numret.
Precis som alla andra nya tidningar presenterar sig HEJ med en policy, eller som det hette på den här tiden ”anmälan”. Den är på vers: Vi giva härmed ut ett bla’/som kommer ut var sjunde da’./ Vi hoppas att det gör succés,/och att ni därtill hjälpa te’! – Nu hela skolan fröjdas skall/ty det är sant i alla fall/att vad i denna tidning står/man – tänk – för 10 öre får. Red.
Den längsta texten på sidan är en epistel betitlad ”En afrikaresa till Öland”. Tyvärr går det inte att läsa den signatur som anger vem skribenten är. Man vill gärna hålla en slant på att det är den unge Olle Carle som här har övat sina färdigheter som humorist. Texten är full av absurditeter och infall, på ett sätt som man möjligen förknippar med 1920-talet, men i så fall med avancerade humorister som exempelvis ”Svarta Masken”, en välkänd producent av så kallade ”dårdikter”.
I tidningens första två nummer förekommer också en del fejkade annonser, som ofta är roliga på grund av felsyftningar. Ett exempel: ”En tysk läsebok är borttappad av en gosse i andra klassen, som var inlindad i en blårutig bomullsduk.” När man läser tidningar idag får man ibland en känsla av att somliga skribenter inte skulle förstå det roliga i den meningen. Den där typen av ofrivilliga lustigheter som förekommer i dåligt korrekturlästa tidningar uppskattades av journalisten Albert Holmkvist, som precis som Olle Carle hade varit tidningsman i Karlskrona, fast långt tidigare än Cello. Holmkvists bok Stilblommor och grodor har gått ut i ett stort antal upplagor och där finns en hel del material som liknar det som finns i tidningen HEJ.
En pristävlan ingick också i utbudet i det första numret av tidningen. Man skulle lösa en gåta för att ha chans att vinna en bok, ”Den vita fjädern”. Det är sannolikt en svensk översättning av P G Wodehouses bok ”The white feather” som kom ut cirka 1906. Olle Carle hade således goda förebilder, för vi får väl anta att han hade läst boken innan den gick ut som pris i tävlingen. Lösningarna på gåtan ska lämnas till antingen Olle Carle eller till en annan Olle, vars efternamn inte har gått att tyda, det verkar börja med Wig… Troligen är det väl en skolkamrat där vid Kalmar Allmänna Läroverk.
Ingemar Lönnbom