Första sidan i Cellos allra första tidning.
Det dröjde uppenbarligen inte länge innan den unge Olle Carle fick en obetvinglig lust att publicera sig. Tack vare Ulf Westberg kan vi nu presentera några av de absolut första humoristiska alstren, bokstavligen från den blivande Cello:s penna. Det handlar nämligen om en handtextad hektograferad tidning, som en 13-årig yngling producerade med början 1922. Tidningen hette HEJ och hade antagligen en mycket begränsad upplaga.
Ulf Westberg berättar att han har fått de små tidningarna av sin morbror, Albin Meijer, som i likhet med Olle Carle gick på Kalmar Allmänna Läroverk. Ulla Carle, dotter till kåsören, intygar att hon aldrig tidigare sett dessa blad. Det beror förvisso inte på att de skulle skämmas för sig, tvärtom uppvisar de stor uppfinningsrikedom och en uppenbar begåvning för såväl humoristiskt författande som teckning hos skolgossen.
Omslaget på den första utgåvan ses här intill. Den är daterad 23 april 1922 och pryds av en teckning som visar en handikappad vandringsman och texten: ”Dä’ rör mej inte, sa tiggarn när hund’ bet honom i träbenet”. För den som undrar över vad hektograferad betyder, kan jag berätta att det är namn på en mycket enkel metod för att duplicera dokument. Man smälte en speciell geleliknande massa så att man fick en plan yta. Därefter skrev och ritade man på ett papper som (innan bläcket torkat) tryckte mot den plana ytan. Då fastnade förstås bläcket och bildade en spegelvänd avbild av det som fanns på papperet. Sedan kunde man kanske trycka en 20-30 exemplar innan de blev alldeles för bleka. Jag har själv använt denna metod, men gjorde ingen större lycka med mina skrivna alster. Det blev däremot succé på skolgården i Mönsterås när jag hade tryckt mina egna 10000-kronorssedlar som av någon anledning mina klasskamrater gärna ville ha! Som tur var fortsatte jag inte på falskmyntarbanan.
Jag tänker återkomma med mera bilder och information framöver, det finns fler än Ulf Westberg som har skickat in Cello-material den senaste tiden!
Klicka här för mera text om HEJ.
Ingemar Lönnbom