När Olle Carle avled i augusti 1998 omnämndes han endast med några korta rader, där en TT-medarbetare i princip skrivit av Nationalencyklopedin:
Författaren och kåsören Olle Carle, signaturen Cello, avled den 30 augusti. Han hade nyligen fyllt 89 år.
Cello var mest känd som kåsör i Expressen, där han skrev i drygt 30 år från 1956. Han gav också ut en lång rad böcker under åren 1946-1972.
I sina kåserier arbetade han mycket med ordlekar och ordvitsar, vilket avspeglas i boktitlar som Lätta tankar som lättat ankar, Lika vänligt som vanligt, Så, skörda och så vidare och En hög repriser med högre priser. (TT)
Den enda självständigt formulerade runan som har bevarats till eftervärlden är den som skrevs av Ove Säverman på DN. Kanske var det den enda.
Detta är inte bröderna Carle, åtminstone inte år 1989.
Jag träffade Olle Carle och hans bror Birger en vinterdag 1989, efter att ha bearbetat de båda äldre gentlemännen en tid. Cello bodde då i Åkersberga, men hade en lägenhet närmare staden, jag vill minnas att det var i Alvik. Meningen var att jag skulle göra flera radioinslag med det material som kom ut av intervjun, men det blev bara ett enda, som handlade om Olles och Birgers tidiga år som underhållare i Blekinge. Materialet finns dock kvar, på rullband och kassetter, så kanske vi kan lägga ut något här på Celloskapet så småningom.
Anledningen till att jag kommit underfund om deras verksamhet, var några bilder som då fanns uppsatta i foajen till den fantastiska lilla jugendteatern i Ronneby och som jag fick se i samband med något revybesök. Den fyra år äldre brodern, Birger, var i hela sitt liv även han verksam som humorist. Han lyckades dock aldrig få denna hobby att bli ett levebröd, utan var statstjänsteman under sin verksamma tid.
Ingemar Lönnbom