En notering på Facebook om Cello:s språkliga förmåga, fick minnen att vakna till liv hos Jan Nilsson. Denna webbplats redaktör gick på Journalisthögskolan (då belägen i Marieberg) 1978-80 tillsammans med bland andra Jan N. En av våra första övningar var att intervjua varandra, och eftersom vi gick i någon slags bokstavsordning fick jag intervjua den senare i alfabetet belägna Jan. Nu befinner vi oss båda på varsitt håll i landet, långt från tidningshusen i Marieberg, där inte ens Journalisthögskolan längre finns kvar. Så här skriver i alla fall Jan Nilsson:
Cello minns jag mycket väl, av en väldigt speciell anledning.Jag var 16 år och jobbade som vaktmästarbiträde på Dagens Nyheter. Detta var 1965/66. Han skrev förvisso för Expressen, men han hade sitt rum på 16:e eller 17:e våningen i DN-skrapan. Jag jobbade i vaktmästeriet på 14:e våningen och våning 16 och 17 var några av de våningar som vi hade ansvar för. Flera gånger om dagen gick vi runt och delade ut post och servade på annat sätt dem som hade sina rum på dessa våningsplan. Att komma in på Cellos rum var alltid en speciell upplevelse. Han rökte pipa och jag minns fortfarande den sötaktiga doften från hans tobak. En på samma gång både stark och mjukt rund doft som gav mig en känsla av välbehag. När jag läste ditt inlägg här Ingemar var det nästan så att jag kunde återuppleva den där doften från hans tobak.