Bifogade urklipp från Dagens Nyheter ger intrycket att Sveriges största morgontidning hade en något kluven inställning till Cello. Man kunde inte ignorera honom, men ej heller underlåta ett och annat tjuvnyp. (Den värderade läsaren ombedes att klicka på bilden för att bättre urskilja detaljer).
Själva notisen, som berättar att dottern Ulla Carle 1964 gjort debut som seriös skådespelare, reducerar Cello till en lustigkurre som gjort sig känd som snarkare i radion.
Kan denna njugghet möjligen ha att göra med att Cello drog prenumeranter till konkurrenten Stockholms-Tidningen (vilken trots detta upphörde att utkomma vid mitten av 1960-talet) – och, antagligen ännu värre, senare medverkade i den likaledes Bonnier-ägda Expressen (tjuvpojken i Marieberg)?
Annonsavdelningen på DN tog emellertid gärna emot betalda annonser för alla de evenemang, boksigneringar och annat där Olle Carle deltog.
Det kan också noteras att pjäsen där Ulla Carle framträdde hette ”Lyckans ögonglas” och inte det som DN påstår!
Hur var det Jan Guillou brukade skriva, ”Sveriges malligaste tidning”?
2 comments for “Ett verkligt klipp”